Inget ansikte. Ingen prövning. Ingen förändring.
Barnen offras på planens altare.
Om hur en vilsen IT-samordnare till slut fann vägen
Jag trodde länge att när föräldrar, lärare och elevhälsan ser samma barn fara illa och säger samma sak, så händer något. Varje gång fick jag samma svar: ”Det ska tas upp i Objektet.”
Objektet? Jag ville inte ens veta vad det var. Det räckte att höra hur det lät. Inget namn, ingen människa. Ett ansiktslöst något som bestämde över varenda elev i Lund.
Det frågade aldrig. Det lyssnade aldrig. Varje förslag på förbättring sköts ned eller försvann utan att någon hörde av sig igen. Ingenting prövades. Ingenting blev bättre. Och barnen väntade.
Jag tänkte, förlåt mig, att det var skit. En kvarleva från nittiotalets organisationsschema, där man ritade lådor och pilar och sedan glömde att det var människor som skulle sitta i lådorna. Jag tänkte att det var fegt, att människor gömde sig bakom en process i stället för att prata med varandra. Att protokollet var viktigare än att något faktiskt fungerade. Att man hellre förhandlade om vem som var behörig än hjälpte dem man var till för. Att en plan från förra årtusendet var viktigare än verkligheten. Och att barnen hann byta klass, byta skola och växa upp medan de vuxna väntade på besked.
Osynligt. Allsmäktigt. Ansiktslöst. Oberört av böner.
En grå tisdag, i ett mötesrum utan fönster, förstod jag.
Det är ju Gud.
Klart att ingen hade sett dess ansikte. Ingen människa kan se Gud och leva.
Så jag blev troende, och allt jag hade kallat synd visade sig vara helighet. Det jag kallade feghet var ödmjukhet: ingen människa behöver säga nej, för Objektet säger nej. Det jag kallade pappersexercis var Skrift. Det jag kallade revirtänkande var ordning. Det jag kallade gammaldags var evighet. Det jag kallade barn som for illa var ärenden under beredning. Och varför pröva något i liten skala, se hur det går och justera, när man kan vänta på ett beslut från ovan?
Fast ibland, sent på kvällen, kommer tvivlet. Tänk om det bara var människor hela tiden. Människor med namn och ansikten, som kunde prova något på måndag, se hur det gick på fredag och göra det lite bättre veckan efter. Och att barnen aldrig hade behövt vänta.
Sådana tankar ber jag om förlåtelse för.
– En omvänd syndare
Läses stående, med ryggen fri
Jag tror på Objektet, allsmäktigt och ansiktslöst,
mötesseriernas och protokollens skapare.
Och på Barn- och skolförvaltningen, dess enfödda förvaltning,
som blev avlad av en utredning, född av en remissrunda,
pinad under budgetåret, bordlagd, återremitterad och begraven i ett beslutsunderlag,
nedsteg till arbetsgruppen,
återuppstod på tredje mötet – utan åtgärd,
uppsteg till ledningsgruppen,
därifrån skall den komma igen för att bereda levande och döda.
Jag tror på den heliga Delegationsordningen,
en helig allmännelig ansvarsmatris,
ansvarsfriskrivningens gemenskap,
planens oföränderlighet,
försökets synd,
frågornas förlåtelse – genom att de aldrig besvaras –,
offrens tålamod – ty de växa upp och tystna –,
ärendets uppståndelse nästa läsår
och ett evigt liv i förstudie.
Amen
Första Mosebok, enligt delegationsordningen
I begynnelsen skapade Objektet Barn- och skolförvaltningen, och nämnden ovanför den. Och förvaltningen var öde och tom, och mörker var över dagordningen.
Och Objektet sade: Varde en beslutsgång. Och det vardt en beslutsgång, och den var lång. Och Objektet såg att den var lång, och kallade den förankring.
Och Objektet skilde dem som vet från dem som beslutar, och satte instanser emellan dem, på det att de aldrig mer skulle mötas.
Och Objektet skapade tjänstepersonen till sin avbild. Utan ansikte skapade det henne, med titel och funktionsbrevlåda skapade det henne. Och det sade: Talen icke med varandra, utan genom mig.
Och Objektet skapade forumen, och beredningsgrupperna, och samverkansråden, och sade: Varen fruktsamma och föröken eder, och uppfyllen kalendrarna. Och de föröktes, ty varje problem fick ett eget forum, och varje forum ett eget problem.
Och Objektet byggde en stege, och satte klassrummet längst ned, där allt först märks och ingen beslutar något. Och varje fråga skulle klättra stegen, pinne för pinne, och varje pinne skulle fråga pinnen ovanför. Och när frågan nådde toppen skulle den klättra ned igen, utan svar. Och under stegen stodo barnen och väntade, och växte medan de väntade.
Och Objektet sade: Ingenting skall prövas i det lilla. Ty det som prövas i det lilla kunde fungera, och då hade det kunnat göras utan Objektet.
Och Objektet såg allt vad det hade gjort, och se, det var förankrat. Detta skedde år 1997. Sedan dess har intet behövt ändras, ty det fullkomliga kan icke förbättras.
På sjunde dagen vilade Objektet. Det vilar alltjämt.
Och det vardt protokollfört
Ord att vila i, medan ärendet vilar
I begynnelsen var Objektet, och Objektet var hos förvaltningen, och Objektet var förvaltningen. Allting vardt till genom det, och utan det vardt intet till. Vilket förklarar en del.Johannes 1:1–3
Höjen jubel till Objektet, alla länder! Det vet bäst. Det har alltid vetat bäst. Det har aldrig behövt fråga.Psaltaren 100:1
I Objektets hus finnas många rum: forum, beredningsgrupper, samverkansråd och arbetsgrupper för arbetsgrupperna. Och i alla väntar man på besked.Johannes 14:2
Låten barnen komma till Objektet och förmenen dem icke. Här få de vänta, tills de icke längre äro barn.Markus 10:14
Objektet är min herde, mig skall intet fattas – utom beslut. Det för mig till stilla mötesrum och låter mig vila i en stående punkt på dagordningen.Psaltaren 23:1–2
Om jag ock vandrar i föräldramejlens dödsskuggedal fruktar jag intet ont, ty jag har tagit upp det i Objektet.Psaltaren 23:4
Ty så älskade Objektet världen, att det utgav sitt enda beslutsunderlag, på det att var och en som tror på det icke skall förgås, utan ha ett evigt möte.Johannes 3:16
Objektet är tåligt och milt. Det fördrar allt, det tror allt, det hoppas allt, det uthärdar allt. Det gör ingenting.1 Korinthierbrevet 13:4–7
Ty där två eller tre äro församlade i Objektets namn, där finns ett protokoll som ingen läser.Matteus 18:20
Allting har sin tid. En tid att lyfta frågan och en tid att lyfta frågan igen. En tid att bereda och en tid att återremittera. En tid att handla – men den tiden är icke ännu.Predikaren 3:1–8
Bedjen, så skall eder varda hänvisat. Söken, så skolen I finna en annan instans. Klappen, så skall eder varda upplåtet ett nytt ärendenummer.Matteus 7:7
Se, till Objektet sändas lärare och föräldrar med lösningar i händerna. Somliga av dem bordläggas, och somliga hänvisas från instans till instans.Matteus 23:34
Objektet tackar sig självt att det icke är såsom denne lärare, som prövade något på egen hand. Det prövar ingenting två gånger i veckan och dokumenterar allt det har.Lukas 18:11–12
Ingen kan tjäna två herrar. Men varje fråga tjänar fyra forum, och Objektet över dem alla.Matteus 6:24
Det är lättare för en kamel att gå genom ett nålsöga än för ett beslut att gå genom delegationsordningen.Matteus 19:24
Den som vet, han beslutar icke. Det som beslutar, det frågar icke. Och den som vet vad som beslutar – han finns icke.Ordspråksboken 1:1, reviderad 1997
Varför ser du flisan i lärarens öga, men märker inte bjälken i din egen mötesserie?Matteus 7:3
Mitt ansikte kan du icke se, ty ingen människa kan se mig och leva. Men tala med din närmaste chef, så skall hon lyfta det vidare.Andra Mosebok 33:20
Nu se vi genom ett protokoll, i en gåta; men då skola vi se ansikte mot ansikte. Det mötet är ännu icke bokat.1 Korinthierbrevet 13:12
Och Ordet vardt protokoll och tog sin boning i en pärm, och vi sågo dess härlighet: sju bilagor, en sammanfattning och ingen förändring.Johannes 1:14
Människan är till för delegationsordningens skull, och icke delegationsordningen för människans.Markus 2:27
Ty jag, Objektet, förändras icke. Världen har förändrats sedan 1997, men det är världens sak.Malaki 3:6
De späda barnen bådo om hjälp, men ingen hade mandat att ge dem den. Ärendet bereds.Klagovisorna 4:4
Den som låter en av dessa små vänta, för honom vore det bättre att en kvarnsten hängdes om hans hals. Men ingen har låtit dem vänta. Det var Objektet.Matteus 18:6
Ett rop hördes i Rama, gråt och mycken klagan: Rakel grät över sina barn och ville icke låta trösta sig. Hennes mejl har tagits emot och diarieförts.Matteus 2:18
Objektet talar i liknelser, på det att de som höra icke skola förstå
Objektets rike är likt ett senapskorn, som en lärare ville så i sin klass. Men Objektet sade: Icke så. Ty ett senapskorn kunde växa, och vem har beslutat om det? Så fick läraren vänta, tills ett helt träd kunde planteras i alla skolor på en gång. Trädet utreds ännu.Om senapskornet · Matteus 13:31–32
En herre gav sina tjänare var sitt pund. Den förste prövade något nytt och fick tillbaka tio. Den andre prövade och fick tillbaka fem. Den tredje grävde ned sitt pund, ty han fruktade att göra fel. Och Objektet sade till de två: Vem gav er mandat? Men till den tredje sade det: Rätt så, du gode och trogne tjänare. Ingenting har gått förlorat, och ingenting har hänt.Om punden · Matteus 25:14–30
En elev blev liggande vid vägen. En från ledningsgruppen gick förbi, ty det låg utanför uppdraget. En från beredningsgruppen gick förbi och lyfte det till rätt forum. Men en lärare stannade och hjälpte eleven, och utreddes sedan för att ha agerat utanför sin roll. Vilken av dessa tre var en god tjänsteperson? Den som lyfte det.Om den barmhärtige samariten · Lukas 10:30–37
En lärare hade hundra elever, och en av dem gick vilse. Läraren ville lämna de nittionio och gå efter den ena. Men Objektet sade: Vi behöver en rutin för förlorade elever, som gäller alla hundra. Rutinen är under framtagande. Eleven har inte hittats.Om det förlorade fåret · Lukas 15:4–7
Tredje Mosebok, offerlagen enligt delegationsordningen
Och Objektet sade: Ingenting skall prövas, och ingenting skall ändras. Och när det som aldrig prövades icke fungerade, då krävde Objektet offer. Och det tog dem från dem det sade sig tjäna.
Det främsta offret är barndomen, ty den kan icke tas om. Eleven läggs på altaret och får vänta där, ett läsår i taget, medan röken stiger upp till Objektet. Ett läsår är ett ögonblick i Objektets evighet, men en niondel av en grundskola.
Röken var välbehaglig. Eleven har gått ut nian.Föräldrarna bära fram sin oro och sitt engagemang och lägga dem vid altaret. De behöva någon som svarar ja eller nej och sedan gör det. Prästen tager emot offret och säger: Tack för ert engagemang.
Offret är mottagetVarje morgon offrar läraren sin kunskap om klassrummet, ty den får icke brukas. Läraren ser lösningen, men det som prövas utan Objektet är avgudadyrkan. Så offras samma sak igen varje höst, med nya barn.
Har lämnat församlingen. Ersättaren bereds.På försoningsdagen läggs allt som ingen har beslutat på rektorns huvud, och rektorn sänds ut i öknen, till föräldrarna. Där har rektorn ansvaret men icke mandatet, och kan blott säga: Det ligger hos Objektet.
Ansvarar. Bestämmer inte.Elevhälsan bär fram skulden: oro, frånvaro, förlorade år. Den skrives i en rapport och läggs i förbundsarken, dit ingen människa får gå in.
Lagd till handlingarnaForskarna bära fram fint mjöl, siktat i studie efter studie, med miljontals barn. Prästen tager en handfull till åminnelse och bränner den i ett remissvar. Resten läggs i Apokryferna. Skollagen säger att utbildningen skall vila på vetenskaplig grund. Den vilar.
DiarieförtTionde delen av allt skall givas åt Objektet. Det går till att vänta: timmar i möten, månader i beredning, år i utredning. Det dyraste Objektet gör är ingenting, ty det gör det så länge.
Kostnaden har inte utrettsObjektet äter icke av offren. Det har ingen kropp. Allt det låter bli att göra bärs av någon annan – och se, det är välbehagligt.
Om ordningen och offren. Läres utantill, eftersom ingen läser.
Den som vill veta vad offren kostar hänvisas till Apokryferna, längst ned, där de inte stör.
Givna på berget, efter beredning i tre instanser
Som världen, i sin okunnighet, kallar dödssynder
Objektet utövar dem alla, så att ingen människa behöver. Notan går till barnen.
Ur Bergspredikan, version 0.3 (utkast, ej fastställd)
Saliga äro de som icke hava sett Objektet och dock tro,
ty ingen har sett det.
Saliga äro de som väntar på återkoppling,
ty de skola få vänta.
Saliga äro de som aldrig frågade,
ty de blevo aldrig besvikna.
Saliga äro de som hänvisa vidare,
ty de skola aldrig bära ansvar.
Saliga äro de som sitta i rätt instans,
ty deras är behörigheten.
Saliga äro de som sörja,
ty de skola få ett ärendenummer.
Saliga äro de som följa planen,
ty verkligheten skall aldrig störa dem.
Saliga äro de beslut som fattas långt ifrån klassrummet,
ty de skola aldrig se följderna.
Saliga äro de som hava ett Objekt att stå bakom,
ty de skola aldrig behöva säga nej själva.
Saliga äro de som hungra och törsta efter hjälp,
ty de skola bliva mättade – nästa läsår, i en annan klass.
Saliga äro barnen, i vilkas namn allt bereds,
ty deras är… ja, det får tas upp i Objektet.
Bes inför varje möte som inte leder någonstans
Objektet, du som är i förvaltningen.
Helgat varde ditt ärendenummer,
ty namn har du icke.
Tillkomme ditt beslut – någon gång.
Ske din vilja, såsom i styrgruppen, så ock i klassrummet.
Vårt dagliga möte giv oss idag,
och barnen sitt dagliga tålamod.
Och förlåt oss våra frågor,
såsom ock vi förlåta dem som aldrig svarar.
Och inled oss icke i handling,
utan fräls oss ifrån ansvar.
Ty ditt är riket och makten och protokollet,
i evighet.
Amen
Alla är välkomna. Ingen blir hörd.
Stående punkt. Ingen dagordning. Ingen åtgärd. Kaffe serveras.
Varje vår bekänner förvaltningen vad som inte fungerade. Syndernas förlåtelse ges, och nästa läsår görs allt på samma sätt. Det kallas utvärdering.
Nya ärenden konfirmeras i Objektets namn. De lämnar aldrig församlingen.
Instiftad 2019. Har ännu inte ägt rum. Vi tror att den kommer.
Under fastan avstår församlingen från beslut. Ingen har märkt någon skillnad.
Föräldrarnas synpunkter har tagits emot och lyfts till Objektet.
En ny årskull döps in i Objektets ordning. Den lämnar skolan innan något har hunnit ändras.
Lärare som har sett samma sak hända tre höstar i rad erbjuds samtal. Samtalet handlar om att acceptera det.
Siffror som talar för sig själva, eftersom ingen annan gör det
Ödmjuka böner som, enligt uppgift, ska tas upp i Objektet. Ingen av dem kostar något. Alla är eniga om dem. Ingen av dem har blivit av.
Att det som föräldrar, lärare och forskningen redan är överens om också ska hända. Inte utredas. Hända.
Alla är för. Ingen kan.Att frågan ska tillhöra någon, och inte bara befinna sig någonstans.
Frågan om vem som äger frågan har lyftsAtt den som bestämmer ska ha ett namn, och att man ska kunna prata med henne.
Hänvisad till funktionsbrevlådanAtt en klass får prova något på måndag, och att man ser hur det gick på fredag.
Ett försök kräver beslut i ObjektetAtt någon ska göra något medan barnen fortfarande går i skolan.
Planerat till läsåret efter derasAtt barnens bästa ska väga tyngre än en fri rygg.
Vägd. Vägde lätt.Att de som ser problemet varje dag också ska få göra något åt det.
Ej inom mandatetAtt det ska finnas en dagordning, ett beslut och ett protokoll som någon läser.
Stående punktBär din tro. Alla plagg levereras när beställningen har beretts.
Lägg fram din bön. Objektet hör den inte, men den registreras.
Kätterska skrifter som Objektet inte erkänner. De är skrivna av forskare, myndigheter och lagstiftare, alltså människor som aldrig suttit i rätt instans.
Under åren har en liten sekt av villolärare samlat sina skrifter. De har undersökt vad som händer med barnen när ingen bestämmer något: när skolan skickar hem en dator utan regler och sedan väntar på beslut. Här står alltså vad offren kostar. Slutsatserna är så hädiska att de återges med fullständiga källhänvisningar, så att den troende själv kan undvika dem. Att läsa dem är frivilligt. Varje läsår de inte läses betalas av en ny årskull.
”Ty planen skall icke rättas efter verkligheten, utan verkligheten efter planen.”
Uttalas över församlingen när mötet ändå är slut
Objektet välsigne dig och bevare dig.
Objektet låte sitt ansikte lysa över dig
– i den mån det har något –
och vare dig nådigt nästa läsår.
Objektet vände sitt ansikte till dig
– eller ryggen, det går inte att se skillnad –
och give dig frid.
Ty frid är när ingenting händer
– för alla utom barnen.
Amen